Minisemester i Värö.

En plats som är rik på botaniska sevärdheter är Varbergs norra del. Jag tog en endagstripp för att kolla in läget.

Först tog jag en avstickare till Apelviken för att spana in en liten sällsynt fetknopp. I en något ruderat miljö (stenbrott) står engelsk fetknopp. 

Sedum anglicum

Engelsk fetknopp är inte så svår att bestämma - bara smaka på bladen!
Foto Per Wahlén Varberg, 1 juli -07.

Ville även fotografera småfingerört men den var givetvis sedan länge överblommad.

Fortsatte till Lindhov för att få en bild av kupandmaten som finns där i rikliga mängder.

Lemna gibba

Kupandmaten är rikligt förekommande i ån - inte förrän sent på året är den lätt att identifiera utan att vända på bladet. Då ser man tydligt hur undersidan buktar utåt.
Foto Per Wahlén Lindhov, Lindberg s:n 1 juli -07.

På väg upp mot Värö måste jag titta till den nu nyutslagna vattenståndsen. 

Senecio aquaticus

Vattenstånds har som känd stått vid Viskans mynning sedan mitten av 1800-talet. Den trivs i brytningen mellan betesmark och högörtskärr.
Foto Per Wahlén Åskloster, Ås s:n 1 juli -07.

Nu gick färden vidare till Lilla Sunnvära för att kolla in ett obestämt krypbjörnbär. Den stod kvar och hade ökat i numerär - men det var ingen vild art det gällde:

Rubus 'Bedford Giant'

Bedfordbjörnbär är odlad och sprider sig gärna till naturlig miljö. Arten är lika tät-taggig som hallandsbjörnbär. Den blommar också ganska tidigt med stor vit blomma. Tog nytt belägg för säkerhets skull.
Foto Per Wahlén Lilla Sunnvära, Värö s:n 1 juli -07.

För oss "sörlänningar" är sådant som är vanligt i norr alltid roligt att se. Stor fetknopp stod i samma backe.

Sedum reflexum

Stor fetknopp gillar soliga branter och hällar. Blommorna är annars rätt lika den gulas. 
Foto Per Wahlén Lilla Sunnvära, Värö s:n 1 juli -07.

Sedan gick färden Bua och Kråkstadsudde. Ingen strandvallmo fanns att se - men klotgräset hade redan sporkapslar.

Pilularia globulifera

Klotgräs trivs i hällkaren vid havsbandet. Ofta finner man dem i massbestånd. 
Foto Per Wahlén Kråkstads udde, Värö s:n 1 juli -07.

Även ävjebrodd har med den senaste veckans regnande fått en chans att blomma då favoritmiljön - tillfälliga vattensamlingar vid havet - blir perfekt.

Limosella aquatica

Ävjebrodd trivs även den i hällkaren vid havsbandet, samt ofta på stigkanter då vattnet ofta blir stående länge på grund av den sammantryckta marken.
Foto Per Wahlén Kråkstads udde, Värö s:n 1 juli -07.

I klipporna gömmer sig även diverse starrarter som ju här uppe är vanligare än i södra Halland. En av dem är den vackra blankstarren.

Carex diandra

Blankstarr är ofta fåtalig på sina växtplatser. Ett tydligt igenkänningstecken för er som inte så ofta tittar på gräs och halvgräs är den starkt inåtbuktade tresidiga stammen.
Foto Per Wahlén Kråkstads udde, Värö s:n 1 juli -07.

Nu åkte jag in till Bua samhälle och till ett tallskogsbryn där jag och Henry Gudmundson funnit en ovanlig trädgårdsrymling.

Teucrium scorodonia

Lundgamandern hade ökat i antal men det var nog mest genom rotskotten. Några fröspridda exemplar såg jag inte till. Och blomman är något extra - märklig sak.
Foto Per Wahlén Bua, Värö s:n 1 juli -07.

Nu ville jag se om jag kunde återfinna den av Uno Unger funna lokalen med backsmörblomma. Men jag hittade den inte - men väl en annan ranunkel som har tidigare omnämnda lokaler i närheten.

Ranunculus aquatilis var diffusus

Grodmöjan simmade i ett dike tillsammans med andmat. Det är en svårbestämd art som till råga på allt hade den vanliga sköldbladsmöjan i närheten.
Foto Per Wahlén Bua, Värö s:n 1 juli -07.

Jag gick vidare och fann en art som setts av S. Johnson någon gång före 1924. Det var en förekomst av axslinga. 

Myriophyllum spicatum

Axslingan är näringskrävande och blommar sällan i Halland. Axet är ett tydligt igenkänningstecken då ilandflutna exemplar nog kräver en specialist för att få namn.
Foto Per Wahlén Bua, Värö s:n 1 juli -07.

I samma område fanns även smal käringtand i sällskap av den vanliga. Bland båda arterna fanns det exemplar som hade starkt suckulenta blad.

Lotus tenuis

Smal käringtand skiljer man från den vanliga lättast via bladen. Men i fall som denna där de blivit hårt betade måste man ta hjälp av den klart mindre blomman som heller inte är lika rund som huvudarten.
Foto Per Wahlén Bua, Värö s:n 1 juli -07.

Nu åkte jag till Stavder för att få ett foto på nässelsnärja som Kjell visat mig lokalen av. Vid stranden fanns även dessa ståtliga växter.

Conium maculatum 

Odört är klart vanligare i norra Halland och är nämnd från Väröhalvön. Utanför bilden stod fler exemplar.
Foto Per Wahlén Stavder, Värö s:n 1 juli -07.

Ett av huvudmålen var en rikkärrslokal som ovannämnde Henry och jag fann -95. Här fann vi en del halländska rariteter och andra roliga arter.

Dactylorhiza maculata 

Jungfru Marie nycklar står i hundratal runt rikkärret. Vad övrigt som fanns att finna ser ni här.
Foto Per Wahlén, Värö s:n 1 juli -07.

Nu åkte jag till Näsbokrok för att se om den ryska nejlikroten fanns kvar. Men icke - p-platsen hade rensats och nejlikroten med den. Det fick bli ett besök till Landa för att söka ormaxet som ska ha vuxit där.

Ophioglossum vulgatum

Ormtungan fick jag se istället för ormax. Jag hade redan sett den under exkursion under floraarbetet men kommer inte ihåg om det fanns lika rikligt med exemplar.
Foto Per Wahlén Rågelund, Landa s:n 1 juli -07.

På samma plats stod denna snärja som ju inte liknar nässelsnärjan till habitus. Men de flesta kronorna verkar fyrtaliga. Något för Ljungstrand.

Cuscuta

Snärjan har den röda stammen och de små blomsamlingarna - men kronbladen är oftast fyra.
Foto Per Wahlén Rågelund, Landa s:n 1 juli -07.

Och så var dagen till ända och semestern slut.  Fast semester... det blev ju rätt mycket traskande!