|
Bergbräken har sina rikaste lokaler i Slättåkras berg.
Bergbräken är en klart kulturgynnad art. Många nya lokaler hittas
även i rena granskogsåkrar. En fuktig sluttning med skogsmaskinvägar är en klart gynnsam miljö för både kambräken och bergbräken. Men
allra vanligast är den i diken vid skogsmarkernas småvägar - som på bilden.
Man kan oftast redan från bilen se att det är bergbräken som det handlar om.
För att vara säker får man kolla sporgömmenas placering - de ska sitta alldeles vid kanten av bladen (se bild). Om inte växten har fått
några sporgömmen kan man ändå lätt identifiera växten: Den jämnt och snabbt minskande blladstorleken mot basen avslöjar arten. Dessutom
har stjälken rikligt med vita hår och gula glandler.
Glöm inte att växten även kan slå till på de mest osannolika ställen. Den
är som tillfällig funnen vid nygrävda diken i iövrigt torra miljöer.
Per Wahlén
Oreopteris limbosperma
Klicka på bilden så ser ni hur sporgömmena följer bladkanten precis som hos släktingen kärrbräken.
Foto Per Wahlén, Slätttåkra 1 juli 2006.
En tuva.
Foto Per Wahlén, Slätttåkra 1 juli 2006.
|
Oreopteris limbosperma
Bladen smalnar av jämnt både i toppen och mot roten.
Foto Per Wahlén, Slätttåkra 1 juli 2006.
Längst ner mot roten blir bladen trekantiga.
Foto Per Wahlén, Slätttåkra 1 juli 2006.
Typisk lokal som ganska lätt identifieras redan från bilen.
Foto Per Wahlén, Slätttåkra 1 juli 2006.
|