|
|
Exkursion till Smålands Taberg 28/6 2008 Det blev ingen buss men väl tre bilar med 11 deltagare som på lördagen for upp till Taberg för att studera det märkliga bergets speciella geologi och rika flora. På förmiddagen informerade Hans Fransson från Jönköpings naturskyddsförening om bergets gruvhistoria och ledde oss genom gruvgångarna, där 9 fladdermusarter (varav 6 övervintrande) brukar söka skydd. Till de mer egenartade upplevelserna under dagen hörde att få lyssna till Griegs ”I bergakungens sal” i en kolmörk men efter hand upplyst gruvsal. Bergets huvudmineral, och som föranlett gruvdrift under olika epoker ända sedan 1400-talet, är titanomagnetitolivinit. Brytningen upphörde på 50-talet, men pga malmens innehåll av vanadin hotades berget av ny exploatering på 70-talet. Den kom lyckligtvis av sig pga ökade energipriser, men istället dök ett nytt hot upp i form av planer på skidbackar på bergets västsluttning. Projektet stoppades dock av Naturskyddsföreningen, som lyckades köpa upp gruvrättigheterna! Dessa har nu övergått till staten, men berget skyddas som naturreservat och Natura 2000-område. Efter en god lunch i toppstugan tog Magnus Thorell från Bankeryd ledningen på jakt efter bergets botaniska rariteter. Uppe på toppen utanför stängslet mot stupen såg vi axveronika, fältvädd, fältmalört, backvial, bockrot, ängshavre, backglim, sötvedel m.m. Det stora dragplåstret på berget torde vara brunbräken (Asplenium adulterinum), som uppkommit ur en korsning mellan grönbräken (A. viride) och svartbräken (A. trichomanes). Alla tre förekom rikligt i bergbranterna, och troligen även hybrider mellan dem. Brunbräken har här en av sina två växtplatser i Sverige, och anses höra samman med förekomsten av mineralerna olivin och serpentin i berget (vilken senare vi också fick tillfälle att se i ren form i gruvan). På samma branter förekom bergjohannesört (Hypericum montanum) samt kalkkrusmossa (Tortella tortuosa) i stora vackra kuddar. I skogen fanns även stor kvastmossa (Dicranum majus) och kammossa (Ptilidium crista-castrensis).
Kring västra toppen på marker som hävdas genom slåtter av naturskyddsföreningen växte bl.a. båda nattviolerna, sommarfibbla, jungfrulin, ormbär, svinrot, höskallra och darrgräs, och i granskogen nedanför ögonpyrola. På hällar fanns gaffelbräken och spärraggmossa och på träd krushättemossa (Ulota crispa) och andra hättemossor samt hjälmfliksmossa (Frullania dilatata). Stora delar av de marker som räddats från exploatering för skidbackar håller tyvärr på att växa igen. Efter fika på toppen återvände vi ner till bergets fot, där vi först på en grusplan letade efter den relativt nyupptäckta spenslig fetknopp (Sedum gracilis) på sin enda kända växtplats i Sverige. Det fanns inte många skott och de blommade inte, så den var inte lätt att upptäcka där den stod bland vanliga gula fetknoppar.
|
Därefter vidtog en tjusande vandring utmed den djupt nedskurna Tabergsån, längs vilken bland mycket annat noterades trolldruva, flädervänderot, skogstry, stinksyska, flenört, skogsvicker, skogsnäva, häckvicker, stor pärlemorfjäril, strömstare och gärdsmyg. Bland mossor påträffades kalkkammossa (Ctenidium molluscum), klängmossa (Homomallium incurvatum), kranshakmossa (Rhytidiadelphus triquetrus), och på surare underlag västlig hakmossa (Rhytidiadelphus loreus), blåsflikmossa (Lejeunia cavifolia) och klippscapania (Scapanea nemorea).
Men målet för denna vandring var ännu en verklig raritet, nämligen stickelfrö (Lappula deflexa). Den var verkligen inte lättåtkomlig: det krävdes en otillåten passage över järnvägen och en krävande klättring med dåligt fotfäste i skogbevuxen rasbrant upp till ett klippöverhäng, där den rara förgätmigej-släktingen funnits i få exemplar sedan den påträffades på 1800-talet på sin enda kända lokal nedanför fjällkedjan. Även vårvial och underviol fanns i sluttningen.
Slutligen blev vi förevisade en ny lokal för skogsklocka (Campanula cervicaria) i branten vid järnvägen – ett enda kraftigt exemplar i knopp växte tillsammans med bl.a. kungsmynta. Bruno Toftgård och Richard Åkesson Samtliga foton: Jesper Lind |
