Lördagen den 27 juli 2006

Vesslunda – ett naturreservat S om Suseåns mynning


När exkursionsledaren Nils-Gustaf Nilsson vid halv 7-tiden hälsar 19 deltagare välkomna ligger Västerhavet spegelblankt. Dagens pressande hetta dämpas efter hand av tunna molnstråk och vi får ännu en underbar strandkväll denna långa och vackra men ack så torra "sommarsommar".

Trots att strandrännilarna med sötvatten är uttorkade kan Nils-Gustaf ändå förevisa flera, för denna miljö typiska arter som havssäv, jättegröe, krypven, tiggarranunkel och det rödlistade källgräset. I närheten växer ett stort exemplar av sparris. På en klipphäll borta vid Garnbjär ser vi på vackra kuddar av den sällsynta saltulotan, en av det fåtal mossor som trivs bäst i marin miljö. På strandängsfragmenten mellan klipphällarna blommar kustarun, kustbaldersbrå och strandaster. Den rödlistade knutörten och de små gräsen strandlosta och vårtåtel är däremot i frukt.

Medan vi sakta strosar över sandstranden bort mot Boabjäret ser vi på ett stort exemplar av strandbeta i frukt samt strandkål. Vi träffar hela tiden på nya arter, visserligen vanliga, men även vanliga arter bör studeras och diskuteras. Vår lista utökas med blåmålla, rödmålla, spjutmålla och strandmålla samt gåsört, jättebalsamin, kanadabinka, saltarv, saltnarv, sandrör, snårvinda, strandkvickrot, strandpilört, strandråg, sumpfräne och åkermolke. Även vassens upp till tiotalet meter långa ovanjordiska, rotslående utlöpare fångar vårt intresse.

Fuktheden innanför Boabjäret bjuder på brunag, grenrör, hirsstarr, klockljung, knägräs, odon, småsileshår och den rödlistade strandlummern samt en liten bållevermossa med aromatisk doft, strandbronia. På en stig växer rikligt med syltåg, i likhet med ovan nämnda kanadabinka en ursprungligen nordamerikansk art, samt det rödlistade dvärglinet. 

Solen börjar närma sig horisonten. Det är dags att avsluta botaniserandet och avnjuta kvällskaffet på toppen av Boabjäret. 

Kjell Georgson

Centaurium littorale

Kustarun i närbild.
Foto Jesper Lind, Eftra s:n, 2006.

 

 Ulota phyllantha

Saltulota är en mossa som trivs bäst i marin miljö.
Foto Jesper Lind, Eftra s:n, 2006.
 

Beta maritima
Strandbetan slår ofta till på halvöppna strandängar. På denna lokal i Vesslundareservatet är det i ovanligt tät vegetation.
Foto Dan Damberg, Eftra s:n, 2006.
 

Chenopodium rubrum

Rödmållan har ökat på våra stränder. 
Foto Dan Damberg, Eftra s:n, 2006.
 

Radiola linoides

Dvärglinet kan man lätt finna trots sin litenhet (ca 2 cm) eftersom färgen kontrasterar mot övrig vegetation.
Foto Dan Damberg, Eftra s:n, 2006.

Lycopodiella inundata

Strandlummern hitttar man i fuktiga skonor på våra strandhedar - men den kan ofta försvinna spårlöst för att sedan återkomma i en liknande närbelägen miljö.
Foto Dan Damberg, Eftra s:n, 2006.