Kullaberg – de tusen kärlväxternas berg

Söndagen den 28 maj 2006

Trots den svala och regniga väderleken infinner sig 29 förväntansfulla botanister kl. 10 vid hamnen i Mölle. Tre föreningar står bakom arrangemanget, Hallands Botaniska Förening, Naturskyddsföreningen i Södra Halland och Lunds Botaniska Förening. Som sig bör är de flesta deltagarna från Halland och Skåne men vi kan också välkomna riktigt långväga gäster från Göteborg, Eskilstuna och Linköping. Förmiddagens regn upphör vid middagstid och därefter råder uppehåll och en måttlig västlig vind under ett allt glesare molntäcke.  

Richard Åkesson, som beskrivit botaniskt intressanta platser på Kullaberg i ”Floran i Skåne Vegetation och utflyktsmål”, är dagens exkursionsledare. Richard ser till att vi hinner med att besöka sju olika platser och dessutom låter han oss fylla på energiförråden vid två tillfällen.  

Här nedan följer en uppräkning av besöksmålen och flertalet av de demonstrerade växterna – dock inte alla.

1. Klippbrant i trakten av Bergahusen.  

I mindre  grupper lotsar Richard oss ner till en lodyta med vackra mattor och kuddar av grov fjädermossa (bild sid 2), stor revmossa och kuddtrattmossa. Under återtåget till bilarna får vi tillfälle att studera skillnaderna mellan nordbräken och lundbräken och vi kan också repetera andra, mindre svårbestämda ormbunkar. Vi möter dagens första exemplar av månviol i rik blomning och unga plantor av stor häxört och springkorn. På en  markväg står fina exemplar av Gelerts maskros, som sannolikt bör placeras i gruppen fläckmaskrosor, trots att den saknar bladfläckar. Vi jämför  med ett par vanliga ogräsmaskrosor, vrid- och trollmaskros.  En promenad till ett förvildat, ganska stort exemplar av äkta kastanj (bild t h) får avsluta detta första smakprov på vad berget har att bjuda på.

2. Josefinelust.  

Under vandringen ner till stranden hör vi bl.a. en mindre flugsnappare, tittar på unga, icke blommande exemplar av stor bockrot (bild sid 2) samt rävsvansmossa på stenar i bäcken och rutlungmossa på stigen. Dagens maskroslista utökas med ängsmaskrosen lövmaskros och ogräsarterna kam- och tjärmaskros. I bäcken nere vid stranden växer några tidiga exemplar av mörk dunört och efter några klättringsmoment förevisar Richard två av bergets många rariteter – klippoxel (bild t h och sid 2) och glansbräken (bild t h och sid 2). Åter uppe i skogen vid P-platsen får vi se icke blommande skogslysing och skogsveronika samt de vanligare arterna gulplister och skogsstarr.  

3. Området vid Björnen.

Efter en vandring i delvis oländig terräng visar Richard ett stort bestånd av det år 2000 upptäckta storfrylet (bild sid 2). Upptäckaren, Erik Ljungstrand, deltar i dagens exkursion och kan med sedvanlig entusiasm och vältalighet levandegöra hur det gick till när han gjorde sitt remarkabla fynd. Under promenaden stannar vi till inför bladrosetter av de båda släktingarna slåtterfibbla och rotfibbla samt sandmaskrosorna knopp- och brunmaskros. Vi hittar också en kärrmaskros, tåtmaskros.

 

4. Golfbaneruff vid Kullagården.  

Vackert blommande exemplar av den mycket sällsynta vårvialen (bild sid 2) beundras och förevigas av sällskapets fotografer.  Se även lokal 7.  

5. Ransvik.  

Området är mycket artrikt men vi nöjer oss med att imponeras av den blommande och doftande ramslökens (bild t h) ymnighet samt att notera lind och parklind, skogslök och bokarv i knopp samt tidiga exemplar av lundäxing, lundslok och långstarr.

6. Utsiktsplats öster om Barakullen.  

Lokalens demonstrationsart är järnek, men vi noterar också mattfibbla och utbredda, täta mattor av hårnervmossa. Den senare har sitt ursprung på södra halvklotet men kom under 1900-talets mitt till Europa. I Sverige (Halland) upptäcktes den 1976. Nu, 30 år senare, är den etablerad och vanlig i stora delar av södra Sverige upp till Mälardalen.

7. Solvik.

Den omväxlande och givande exkursionen avslutas med de i sen tid införda arterna hästtunga (bild sid 2) och sticklosta. Vidare får vi se sandlosta, ekorrsvingel, vit- och vårtåtel, klibbarv, backvial, spenslig ullört, gaffelbräken, blad av sand- och rosenlök, getapel, backglim samt vanlig skörbjuggsört och Sankt Pers nycklar, både med och utan fläckar på bladen. Några av deltagarna klättar upp på den klipphylla där vårvialen är känd sedan 1869 och konstaterar att arten fortfarande växer här.  Den största sällsyntheten av dem alla, skånskt oxbär, blir naturligtvis ordentligt demonstrerad och kommenterad. Världspopulationen finns på Kullaberg, Hallands Väderö och vid Hovs Hallar. 

Nu har klockan blivit 5 på eftermiddagen och vi tackar Richard för en väl genomförd exkursion och tillhörande stora förarbete. Vi tackar också Erik, som med stor glädje gör ständiga uttag ur sin synnerligen solventa kunskapsbank och ställer likvida medel till allas förfogande.  

Kjell Georgson

 

Fler bilder från exkursionen (sid 2) klicka här

 

Richard Åkesson

Richard var exkursionsledare och visade oss på alla sällsyntheterna. Här förevisas äkta kastanj som på lokalen troligen är fröspridd.
Foto Per Wahlén, Kullen maj 2006.

Castanea sativa

Äkta kastanj har väldigt speciella blad med taggig kant. 
Foto Per Wahlén, Kullen maj 2006.

Allium ursinum

Ramslök fanns på många ställen i lövbranterna. 
Foto Per Wahlén, Kullen maj 2006.


Asplenium adiantum-nigrum

Glansbräken
var en av huvudattraktionerna under besöket på Kullaberg. I Sverige finns den från Skåne till Bohuslän
Foto Per Wahlén, Kullen maj 2006.

Erik Ljungstrand

Erik
spred som vanligt sin enorma kunskap om bl.a. växter och dess geografi. Här berättar han om klippoxelns märkliga utbredning.
Foto Per Wahlén, Kullen maj 2006.

Klättring
För att nå klippoxeln var man tvungen att klättra. Man ser den tydligt i lövverket på grund av de vita bladundersidorna. 
Foto Per Wahlén, Kullen maj 2006.

Sorbus rupicola

Klippoxel växer sällsynt utmed södra Sveriges kuster upp till Uppland, samt på Bornholm i Danmark. Huvudutbredningsområdet i Norden är södra och västra Norge. Det är tydligt att klimatet spelar en viktig roll i utbredningsmönstret.
Foto Per Wahlén, Kullen maj 2006.