|
|
|
Kullaberg – de tusen kärlväxternas berg Söndagen den 28 maj 2006 Trots den svala och regniga väderleken infinner sig 29 förväntansfulla botanister kl. 10
vid hamnen i Mölle. Tre föreningar står bakom arrangemanget, Hallands Botaniska Förening, Naturskyddsföreningen i Södra Halland och Lunds
Botaniska Förening. Som sig bör är de flesta deltagarna från Halland och Skåne men vi kan också välkomna riktigt långväga gäster från
Göteborg, Eskilstuna och Linköping. Förmiddagens regn upphör vid middagstid och därefter råder uppehåll och en måttlig västlig vind
under ett allt glesare molntäcke. Richard Åkesson, som beskrivit botaniskt intressanta platser på Kullaberg i ”Floran i Skåne
Vegetation och utflyktsmål”, är dagens exkursionsledare. Richard ser till att vi hinner med att besöka sju olika platser och dessutom låter
han oss fylla på energiförråden vid två tillfällen. Här nedan följer en uppräkning av besöksmålen och flertalet av de demonstrerade växterna
– dock inte alla. 1. Klippbrant i trakten av Bergahusen. I mindre grupper lotsar Richard oss ner till en
lodyta med vackra mattor och kuddar av grov fjädermossa (bild sid 2), stor revmossa och kuddtrattmossa. Under återtåget till bilarna får vi
tillfälle att studera skillnaderna mellan nordbräken och lundbräken och vi kan också repetera andra, mindre svårbestämda ormbunkar. Vi möter
dagens första exemplar av månviol i rik blomning och unga plantor av stor häxört och springkorn. På en
markväg står fina exemplar av Gelerts maskros, som sannolikt bör placeras i gruppen fläckmaskrosor, trots att den saknar bladfläckar.
Vi jämför med ett par vanliga ogräsmaskrosor, vrid- och trollmaskros.
En promenad till ett förvildat, ganska stort exemplar av äkta kastanj (bild t h) får avsluta detta första smakprov på vad berget har
att bjuda på. 2. Josefinelust. Under vandringen ner till stranden hör vi bl.a. en mindre flugsnappare, tittar på unga,
icke blommande exemplar av stor bockrot (bild sid 2) samt rävsvansmossa på stenar i bäcken och rutlungmossa på stigen. Dagens maskroslista
utökas med ängsmaskrosen lövmaskros och ogräsarterna kam- och tjärmaskros. I bäcken nere vid stranden växer några tidiga exemplar av mörk
dunört och efter några klättringsmoment förevisar Richard två av bergets många rariteter – klippoxel (bild t h och sid 2) och glansbräken
(bild t h och sid 2). Åter uppe i skogen vid P-platsen får vi se icke blommande skogslysing och skogsveronika samt de vanligare arterna
gulplister och skogsstarr. 3. Området vid Björnen.
Efter en vandring i delvis oländig terräng visar Richard ett stort bestånd av det år 2000
upptäckta storfrylet (bild sid 2). Upptäckaren, Erik Ljungstrand, deltar i dagens exkursion och kan med sedvanlig entusiasm 4. Golfbaneruff vid Kullagården. Vackert blommande exemplar av den mycket sällsynta vårvialen (bild sid 2) beundras och förevigas
av sällskapets fotografer. Se även lokal 7. 5. Ransvik. Området är mycket artrikt men vi nöjer oss med att imponeras av den blommande och doftande
ramslökens (bild t h) ymnighet samt att notera lind och parklind, skogslök och bokarv i knopp samt tidiga exemplar av lundäxing, lundslok och
långstarr. 6. Utsiktsplats öster om Barakullen. Lokalens demonstrationsart är järnek, men vi noterar också mattfibbla och utbredda, täta
mattor av hårnervmossa. Den senare har sitt ursprung på södra halvklotet men kom under 1900-talets mitt till Europa. I Sverige (Halland) upptäcktes
den 1976. Nu, 30 år senare, är den etablerad och vanlig i stora delar av södra Sverige upp till Mälardalen. 7. Solvik. Den omväxlande och givande exkursionen avslutas med de i sen tid införda arterna hästtunga
(bild sid 2) och sticklosta. Vidare får vi se sandlosta, ekorrsvingel, vit- och vårtåtel, klibbarv, backvial, spenslig ullört, gaffelbräken,
blad av sand- och rosenlök, getapel, backglim samt vanlig skörbjuggsört och Sankt Pers nycklar, både med och utan fläckar på bladen. Några
av deltagarna klättar upp på den klipphylla där vårvialen är känd sedan 1869 och konstaterar att arten fortfarande växer här. Den
största sällsyntheten av dem alla, skånskt oxbär, blir naturligtvis ordentligt demonstrerad och kommenterad. Världspopulationen finns på
Kullaberg, Hallands Väderö och vid Hovs Hallar. Nu har klockan blivit 5 på eftermiddagen och vi tackar Richard för en väl genomförd
exkursion och tillhörande stora förarbete. Vi tackar också Erik, som med stor glädje gör ständiga uttag ur sin synnerligen solventa
kunskapsbank och ställer likvida medel till allas förfogande. Kjell Georgson
Fler bilder från exkursionen (sid 2) klicka här |
Richard Åkesson
Castanea sativa
Allium ursinum Erik Ljungstrand
Klättring
Sorbus rupicola
|
