|
Lördagen den 9 augusti 2006 Lagaoset – rara växter och nya skötselmetoder Väderlek – mulet, svag till måttlig västlig vind, ca 20 grader varmt Kvällen ägnades åt två programpunkter. Under den inledande vandringen från P-platsen vid Hökatorpet genom den av nötkreatur välbetade, fuktiga naturbetesmarken utmed Lagans södra strand visade undertecknad ett antal blomväxter. Flera av dem hör till växtvärldens minstingar och några av dem är sällsynta och rödlistade. Här en uppräkning i bokstavsordning: borstsäv (starkt hotad EN), dvärglin (sårbar VU), fyrling (missgynnad NT), knutnarv, knutört (VU), krussilja, madrör, rosenpilört, rödlånke (NT), spikblad, stor käringtand, strandpryl, trådtåg, trådtåg x österjötåg samt östersjötåg. Vi uppmärksammade också att den förvildade, starkt taggiga häckberberisen sprider sig snabbt i betesmarken och om inget görs kan den om några år bli ett problem. På grunt vatten i strandkanten noterade vi bland andra dvärgigelknopp, kalmus, nålsäv, vildris (VU) och stor igelknopp. Efter en dryg timmes botaniserande nådde vi dynbältet och tog kaffepaus. Efter denna fick vi en engagerad och mycket intressant redogörelse av Krister Larsson om historiska och aktuella förhållanden angående de halländska sanddynområdena och deras skötsel. I en informationsskrift från Länsstyrelsen med titeln ”Gaddsteklar och andra insekter i halländska sanddynsreservat” (Länsstyrelsen Halland. Meddelande 2004:19) har Krister tillsammans med Johan Abenius gett en utmärkt sammanfattning av sanddynsproblematiken. Genom att återge valda delar ur denna skrift får vi ett koncentrat av Kristers föreläsning i Hökafältsdynerna: ”Den halländska sandkusten med sandstränder, sanddyner och flygsandfält har bildats genom ett långvarigt samspel mellan geologiska processer och mänsklig kulturpåverkan. Den senaste landisen lämnade Halland för drygt 13000 år sedan och tre tusen år därefter kom de första människorna hit. Människans påverkan på landskapet blev efterhand allt starkare och det rika växt- och djurliv som vi idag möter i sandområdena utmed kusten är starkt präglat av äldre tiders markanvändning. Markanvändningen har under de senaste 100-150 åren drastiskt förändrats och därmed också sandområdenas utseende och vegetation och resultatet har blivit att ett stort antal växter och djur i denna miljö idag finns med på listorna över rödlistade arter. Flygsanden var under århundraden ett gissel för kustbönderna i södra och mellersta Halland och den tidigast kända uppgiften om sandens härjningar är från1569 då fem gårdar i Söndrums socken, norr om Halmstad, uppges ha ödelagts av flygsand. På 1620-talet förordnade Kristian IV att alla hemman i södra Halland skulle lämna ris till sandgärden utmed kusten och därefter följde en strid ström av statliga förordnanden och andra åtgärder fram till slutet av 1800-talet. I ett betänkande från 1936 (SOU 1036:30) konstateras att kampen mot sanden har varit lyckosam och att de flesta skyddsföreskrifterna kan upphävas men att skogarna på flygsandfälten bör klassas som skyddsskogar (tillsammans med skogarna vid fjällgränsen) med restriktioner för skogsbruket. I betänkandet ges också en bra historisk översikt över flygsandsproblemen i Halland. Skyddskogsbestämmelserna gäller fortfarande för skogar på flygsandfält och enligt skogsvårdslagen (2§ 1 st.) krävs särskilt tillstånd för avverkning, dock inte för röjning eller gallring som främjar skogens utveckling. --- Under 1970- och 80-talen skyddades ett flertal sandområden utmed kusten som naturreservat och de största är Laholmsbuktens sanddynsreservat (679 hektar) och Haverdal (667 hektar). Vid denna tid var exploateringstrycket stort i kustområdet och stora områden med fritidshus anlades och reservaten tillkom i första hand för att förhindra en exploatering av de mest värdefulla sandområdena. Reservatsföreskrifter och skötselplaner för reservaten är starkt präglade av tanken att flygsanden måste hållas i schack med formuleringar som att ´den allmänna målsättningen för naturreservatets skötsel skall vara att vårda och bevara området som flygsandsplantering´ och att ´särskild uppmärksamhet bör ägnas slitaget av sanddynerna. Vid behov bör spänger läggas ut för kanalisering av gångtrafiken i dynområdet samt dyngräs planteras för att förhindra sandflykt. Vid hårt slitage kan dessa åtgärder kompletteras med ristäckning´. Under senare år har denna beskyddande syn på sandområdena alltmer ifrågasatts med motiven att den leder till en utarmning av växt- och djurlivet och att det öppna kustlandskap som är den största attraktionen för flertalet besökare genom en sådan inriktning på skötseln alltmer kommer att ersättas av täta och mörka skogar. Förbuskningen av de öppna dynerna går numera snabbt i många dynreservat som en följd av långvarig ohävd och ett gödande nedfall av kväve. Skötselåtgärder för att motverka detta har inletts i flera dynreservat under senare år och en revidering av föreskrifter och skötselplaner till förmån för en mer aktiv skötsel har också diskuterats.” I slutet av rapporten diskuteras skötselfrågor under rubrikerna: Generella skötselsynpunkter Skrifter kan beställas från Länsstyrelsen Halland. Under återvandringen till Hökatorpet stannade vi till på en växelfuktig stig över dynheden och tittade på huvudtåg (EN), myrtåg och syltåg. Kjell Georgson |
Krister Larsson
Lotus pedunculatus
Tillaea aquatica
Persicaria minor
Sparganium erectum
Juncus capitatus
|